Sport i en mans liv.

När det är fotboll på TV, eller på annan orienterad ort, så ser jag inte min pojkvän. Jag hör inget från honom heller. En hel dag eller två kan gå utan att jag något hör eller ser. När detta scenario uppkommer så tittar jag i TV bilagan, sappar igenom alla kanaler för att se om det möjligen är sport på TV. Och visst, ja. Ja, det är det. Alltid är det så. Ikväll är det Manchester United - Villarreal. Jag har inte hört något från honom. Jag har varit gullig och skickat iväg ett sms såhär på kvällskvisten. Får jag något svar? Nej.

Lite lustigt det här med killar och sport. Jag finner det väldigt underhållande hur pass otroligt viktigt det är i en mans liv. Hur maniska det är. Hur de river och sliter i sin penis och hår om deras lag de hurrar för, förlorar. Och när det händer, ja då ska man helst hålla käften ett bra tag. Men jag, som sig bör, har svårt att hålla käften och retar honom istället. Fasen så arg han blir. Det fullkomligt ryker ur öronen. Han säger inget. Men om blickar kunde döda, så lovar jag att jag vore ett dött grishuvud vid det här laget.

Senast igår sa han "När jag flyttar hemifrån så ska jag ha absolut alla sportkanaler man kan ha".
Här kan ni ju se!

Han är en Manchester United sucker iaf.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0