obliviate

Jag vet att man inte ska klaga. Det vet jag. Men jag kan inte låta bli, jag rinner bort på jobbet. Det blir en smärre glömsel manifestation i huvudet; jag säger fel pris till kunderna, jag svettas på deras kvitton, jag frågar "betala med kort" när de precis slängt fram en hunka. Jag har fått minnet justerat, jag har blivit obliviate-ad.

Nu åter till att glida fram och tillbaka i byxorna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0