Skitstövel!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hittils har jag mest bara suttit och gråtit och stirrat in i en vägg. Det var idag också första gången som jag gråtit offentligt. Det var det förjävligaste jag varit med om. Vad är det med folk? Sitter jag och gråter vill jag inte ha en jävla massa blickar på mig och en medelålderstant som sticker till med en näsduk som redan är använd. Jag vet att "det får man räkna med". men jag blir så stött. Apa i bur helt enkelt.
Anledningen till mitt drastiska gråt var för att min pappa, en gång för alla, är ett helvetes svin! hur i helvete kan en människa vara skapad som en robot med järn= iskall och känslokall som bara går på rutin, knegar på, äter, skiter, köper bilar och sen inte ens ser sin egen dotter och gör ner en metalt att man nästan kräks ner sig. Skaffa för fan inte barn om du inte vet hur man hanterar! och inte tre glin dessutom.
Fan vad förbannad jag blir. För den mannen har ju förlorat all respekt till och han kommer förmodligen inte se mig igen.

RSS 2.0